Tjänstemanna-ansvar?

Det är borttaget sen ett antal år tillbaka.
Och nu har många fått känna biverkningarna av det beslutet.
Egna lagar skapas godtyckligt inom olika myndigheter.
Egna tolkningar av lagtext görs urskillningslöst.
Och detta utan att den ansvarige kan ställas till svars för sitt beteende och agerande.

Jag vill och tänker jobba för att få tillbaka eller återskapa något liknande, så att våra medborgare i Sveriges land åter kan få sin rätt tillvaratagen.
Utan att som nu bli utsatt för rena trakasserier och hån, då den enskilde inte kan lagen.
Eget ansvar säger då folk.
Javisst, men om jag frågar och inte får svar på min fråga på ett korrekt sätt då?
Vart är rättssäkerheten då?

I ärlighetens namn

Under många år så har det varit möjligt för människor att anonymt anmäla sin granne eller någon annan i sin omgivning för både det ena och det andra.
Detta har medfört både bra och dåliga saker för den enskilde.
Det som är bra är att om det förekommer “fel” så kan personer få rätten till hjälp att komma på fötter igen.
Men många gånger så används denna anonymitet enbart för att förstöra för den enskilde.
Grannen anser att personen inte gör som han ska. För att personen inte gör så som grannen anser vara rätt.
Många gånger ligger det även hämndmotiv bakom dessa anmälningar. Men då framkommer inte detta i en ev utredning.
Dessutom går det inte att få ett rättssäkert förfarande i en utredning där enbart en part får försvara sig mot den myndighet som utreder.

Jag vill få bort detta otyg som i förlängningen skapar kostnader för både myndighet och enskild som inte är rättssäkert.
Om den som anmäler inte kan stå för sin åsikt, så ska heller inte anmälan upprättas.

Detta oavsett om det kan rädda livet på barn, unga eller vuxna.
Ärlighet och omsorg ska gå först.
Statistik för hur många som faller mellan stolarna i det nuvarande systemet finns inte att få.
Mörkertalet fortsätter att leva i många gånger outhärdliga förhållanden.

Äntligen rättvisa!

Familjen jag berättat om har äntligen fått rätt i förvaltningsrätten.
6 år av kämpande mot maktgalna socialtjänstemän/kvinnor är över.
Barnen får äntligen rätten till sin egen familj.

Sen har vi fått besked från arbetsförmedling och försäkringskassan att endast 370 av 12.000 personer fått “riktiga” jobb.
Ca 1800 har fått jobb med lönebidrag.
Och ca hälften av dessa 12.000 är i någon typ av åtgärd.

Av dessa siffror/människor skulle jag gärna vilja veta hur många som blivit “friska” ?
Eller kommer det att låta som vanligt från CHP?
Har man en sysselsättning utanför hemmet så är man frisk?
Eller ens utanför sjuksängen.

Jag upprepar det som många av oss där ute i verkligheten VET, att det enda som hänt förutom någon typ av sysselsättning är att de flesta har fått sin ekonomi totalt raserad, och en hel del hamnat i skuld till olika instanser. Elen avstängd. Vattnet avstängt. Inga ekonomiska möjligheter att köpa medicin.
Barn till dessa personer hamnar än mer i skuggan av “paraplyet” som sänker sig över de som försöker att få livet att gå ihop.

Jag kämpar för att vi får en mänsklig regering den 19 september 2010!

Riddarveckan

Även om det är valår så behöver inte varje minut fyllas av politik.
Eller har jag fel?
Just nu pågår Hova Riddarvecka, där vi inom socialdemokraterna valt att inte gå ut med vårt budskap. Varför?
Jo, för att efter Almedalsveckan så kan det behövas en paus för folk att reflektera över vad som blivit sagt.
Att proppa människor fulla med information bara för att det är valår anser inte jag vara en bra ide.
Den biten lämnar jag med varm hand över till media.
Som med den äran får fram både det ena efter det andra.
Inte alla gånger “vettiga” saker. Men ändå information.
För att kunna ta till sig ett budskap så behöver vi få ro att tänka över vad som erbjuds i de olika alternativen.
För egen del så står det helt klart, och har gjort under många år.
Att stötta de som har det jobbigt i livet oavsett om det handlar om ekonomi, sjukvård eller livet i övrigt. Det är min agenda för framtiden.

Att vara solidarisk och att ha empati, något som dessvärre är en bristvara i dagens samhälle.
Låt oss främja människans värde, oavsett om den är frisk eller sjuk.
Om den har flytt från krig och förföljelse, eller om livet har satt krokben för människan.
Alla har rätt till att leva i symbios med andra, oavsett hudfärg och åsikt.
Det är även varje människas skyldighet att låta leva, istället för att begränsa.

Lev väl mina medmänniskor!

Mediacirkus

Det är vad vi har att se fram emot nu under den kommande veckan.
Almedalen, politikernas egna mingelsammankomst.
Jag och många med mig är inte i den ekonomiska situation som medger ett besök där. Inte heller möjligheten att få ta del av de evenemang på plats som kan förmedla både kunskap och nya ideer. Utan vi är bittert hänvisade till medias rapportering om vad som sägs.
Dessvärre oftast vinklat utifrån reporterns egen syn på saken.
Att Cirkusen även drar med sig kostnader för de som är på plats, som vida överstiger ett “normalt” kostnadsläge beror på efterfrågan.
MEN efterfrågan på lika värde för alla medborgare i vårt land? Tas den frågan upp?
Sjuka, arbetslösa och pensionärer. Barn till ensamstående, barn med funktionshinder, barn som av kommunerna är hänvisade till sin bostad för att de blivit sjuka och inte längre kan ta sig ut ur bostaden på egen hand.
Dom får vackert sitta där dom sitter.
Den politik som vi levt med de sista åren har aktivt sett till att på nytt få medborgarna som inte har högst utbildning, bäst förutsättningar, eller ens kanske bor på “fel” ställe fortsätter att tryckas ner.
Allt för att “eliten” som dom själva kallar sig(jo, jag har hört det med egna öron) ska kunna få bättre förutsättningar på de svagas bekostnad.

Se till att rösta den 19 sept för att göra DIN vilja hörd och sedd.

Sveriges nationaldag.

Sitter här och funderar över hur firandet har förändrats under åren som jag levt.
När jag var mindre så samlades folk vid friluftsarenor för att dansa och sjunga.
Nu ser jag inte mycket av detta längre.
Nu ska det till en stor aktion för att få folk att samlas spontant för att vifta med flaggor och släpa ballonger upp mot himlen.
Vad gör detta för vår känsla för vårt fosterland?
Mig gör det detsamma, jag vill umgås med mina vänner runt en lägereld, lyssna på musik och dansa av glädje för att jag är Svensk.
Att se alla nysvenskar delta i vårt sätt att fira vårt land ger mig glädje och stolthet.
Alla kommentarer om att detta var ett trevligt sätt att fira vårt nya land. att träffas utan förpliktelser och utan politik och religions-skillnader.
Utan där mötet mellan folk är det viktigaste.

Leva vårt land! där människan räknas som en resurs i samhället istället för en parasit.

Hotfull miljö

Att efter 3 veckor äntligen få tillgång till ett säkert boende känns som en lättnad för en kvinna och hennes två små barn.
Allt som hänt och ännu sker kan nu beaktas i en trygg miljö, utan att inkräkta på goda grannars välvilja och hem.
När polis eskorterade ut kvinnan och barnen mitt i natten för 3 veckor sedan för att omhänderta maken, glömdes? kvinnan och barnen bort?
Socialtjänsten har inte upplyst om vilka möjligheter som funnits för kvinnan och barnen att få trygghet.
Utan lagt ansvaret på deras säkerhet i deras egna händer. Utan att ge vare sig råd eller tips om vart de kunnat vända sig för att få stöd.

Barnens rädsla för att reta upp pappan så att han återigen blir arg har lett till oro för både barn och omgivning. Kontakt är etablerad med Bup där ett av barnen kommer att få genomgå terapi för att få fram sina känslor.

Under dessa 3 veckor har kvinnan och barnen lämnats utan engagemang från socialtjänstens sida. Detta få du lösa själv har varit deras svar.

Svensk mentalitet när den är som sämst?

Ska staten uppfostra barn?

Och hur blir den uppfostran?

Anledningen till att jag frågar är att jag har kontakt med en familj som på grund av div omständigheter har hamnat i kris.

Modern har blivit hotad av sin make, och där har även förekommit våld. Maken har stöttning från sin familj och gör anmälningar mot sin maka för div påhittade saker.

Det resulterar i att socialjouren dyker upp vid hennes dörr idag, men beskedet att hon och barnen bor i misär? En lägenhet som är välstädad, barn som är både rena och hela. Men som är trasiga inuti för att fadern skrämt upp dom förra helgen, såpass att polis fick tillkallas och maken fick omhändertas och läggas in på psyk under tvångsvård.

Nu vill maken att barnen tas ifrån modern för att bo hos hans moder. Inga samtal har under veckan förts mellan makarna. Det som däremot har framkommit är att maken tillbringat tid i bostaden och när modern och barnen återvänder så dyker jouren upp som ett brev på posten.

Misstankar kommer naturligtvis, om vem den skyldige till “misären” är. Men utan bevis så kan jag inte peka ut någon.

Det som kan hända nu är att barnen tas ifrån den enda trygga punkt som dom har i hela denna härvan, och placeras hos främlingar. Speciellt då fadern inte är kapabel att ta hand om barnen då hans mående ännu står under utredning.

Ska verkligen staten/kommunen gå in och skapa ytterligare ett trauma för barnen nu genom ett ev omhändertagande? Eller ska dom göra det som är rätt i detta fallet, skydda modern och barnen från ytterligare hot och misshandel?

Är det så fel av socialtjänsten att HJÄLPA hela familjen att må bättre till en betydligt billigare kostnad, både ekonomiskt och psykiskt. För i slutändan så skapar oftast ett omhändertagande mer trauma för barnen än det skapar trygghet.

Barnkonventionen och de mänskliga rättigheterna i våra lagar har tolkats på ett oerhört snävt och i många fall felaktigt sätt. Speciellt så det handlar om barnens säkerhet och välbefinnande.

Statens roll är att se till att möjligheter för både barn och vuxna är att ha tillgång till både trygghet och utbildning. Vart tar det vägen när paragrafryttare inte hör alla parter i en konflikt?

Lagbrott

Varför kan inte socialförvaltningar i vårt land följa lagtexten?
Varför bryter dom upprepade gånger mot förvaltningslagen?
Är kompetensen hos våra tjänstemän/kvinnor så pass dålig att det krävs beslut från förvaltningsdomstol i varje ärende?

Vi kan ta ett enkelt räkneexempel.
Herr och Fru X har under lång tid levt under existensminimum. Sökte i April för Maj månad försörjningsstöd.
Herr X för över del av sin ynka inkomst till sin Fru, märk väl att dom har GEMENSAM ekonomi.
socialtjänsten räknar då makens överföring till sin fru´s konto som INKOMST för henne. Trots att det fortfarande är gemensamma pengar i boet.
Och detta finns dokumenterat på de kontoutdrag som medföljde ansökan.

Vet att inte många vet hur socialtjänsten tänker eller agerar i dessa ärenden.
Men nog måste ni också fundera över hur tjänstefolket räknat i detta fallet?

Jo,, det fick jag svar på via ett telefonsamtal med den som undertecknat avslaget på försörjningsstödet. Det är en praktikant som räknat på detta med hjälp av en handledare.

Sen inte nog med det, socialtjänsten räknar även 3 månader tillbaka i tiden vad gäller ekonomin. Vilket enbart får förekomma om det utbetalats en större summa pengar typ avgångsvederlag eller semesterlön, eller liknande.

I övrigt får det endast räknas med 1 månad bakåt i tiden, från ansökningstillfället.

Här pågår alltså brott mot sociallagstiftningen.
Men även brott mot förvaltningslagen, då det åligger socialtjänsten att utreda ordentligt vad som stämmer och vad som inte stämmer. Det kallas utredningsansvar.
Då detta inte sker är det påkallat att från den bidragssökande att göra en polisanmälan om tjänstefel. Vilket i slutändan ger mellan 6 månader upp till 6 års fängelse om och när detta bekräftas.

Ska vi acceptera att det går till på detta viset år 2010?
Ska samhällets sista utväg och skyddsnät inte fungera på ett sätt som sätter individen i focus?
Nej, då kanske inte budgeten håller, eller så går tjänstemän/kvinnor miste om sitt julbord.

Dåliga Betyg = nedskärningar?

Har både läst och hört direkt från skolpolitiker att kvaliteten på skolan har utarmats såpass att eleverna riskerar bli utan godkända betyg.
Vad det beror på återstår att bli klok på.

Beror det på att resurserna till skolan har successivt plockats bort under ett antal år?
Eller beror det på klimatet i skolan?

Resurser som försvinner är oftast de som gör jobbet som annars inte hinns med av klasslärarna.
Men även stöttning till de elever som behöver extra av just den varan.
Sen finns även det som heter mobbing, trots att vissa lärare och rektorer påstår att det inte existerar på deras skolor så går barn i VARJE svensk skola dagligen med en klump i magen.
Ska det hända idag med? Ska dom kalla mig för rödtott eller ska dom slita mig i håret, eller blir jag knuffad i kön till matsalen för att jag är minst?

Det låter inte så farligt för oss vuxna, men för ett barn som känner sig otrygg i skolan är det EN av de saker som gör att betygen rasar.
Vem står på barnets sida när detta händer?
Det räcker med att läraren tittar bort i 5 sek för att något av ovanstående ska hinna hända.
Svaret som föräldern får när barnet kommit hem o berättat vad som hänt är allt för ofta att “det har vi inte märkt, eller sett”.

Skolan ÄR grunden som vi alla står på för att kunna komma vidare i livet och få möjligheten till att kunna försörja oss och vår ev familj.
Om vi då utsätts för att bli nedvärderade av de som är vuxna redan i skolan, för att dom inte sett eller hört något. VAD händer då?
Vem tar ansvaret för att dessa ungar får rätten till att ta sig vidare i livet och slippa torka skiten i trappuppgångar efter folk som anser sig för fina för det?

Speciella skolor för barn som inte mobbas?
Speciella skolor för barn som behöver extra hjälp för att förstå matematik?
Allt ryms inom en och samma skola, OM bara resurserna finns där och de som har behovet har möjligheten att få hjälpen.